Mina elever kollade på mig ganska konstigt igår när jag sa att jag älskade hösten. De är - oftast - inte vana vid det här klimatet och tycker att det är på tok för ruggigt och kallt så här års. Jag beskrev vad jag gillade - lövens färg, dofterna som förändras och den kyligare luften. November däremot tycker jag inte alls om - på tok för mörkt, ruggigt och blött. Några av dem förstod mig och höll med när jag började prata om den kyligare luften.
I morse var det skönt att gå till bussen. I o f s började det dugga sedan när jag gick till tågstationen, men jag skulle ju bara gå en liten bit till pendeln, så det var lugnt.
När jag tittar ut från klassrummet ser jag vackra, röda träd. Det är något speciellt med hösten och jag tror att jag ärvt den känslan från mamma. Hon var nog den som var gladast över att jag började studera i Umeå och därmed skulle få se alla vackra färger på träden. Det är höst mycket längre där än på västkusten.
Jag har ledigt fram till efter lunch och ska planera så mycket som möjligt, har jag tänkt. Än så länge har jag bara lyckats öppna datorn, skriva rubrik till detta inlägg, stänga igen datorn, leta efter vikarien som gick vilse i korridoren, visa honom klassrummet och instruktionerna, öppna upp datorn igen och skriva klart detta. Hmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar