Väcktes av gråt och tandagnisslan. Tydligen hade P2 både en legobåt och en legomonstertruck - och tydligen är detta förbjudet enligt Genevekonventionen eller dylikt. P1 grät i alla fall i 20 minuter över detta faktum.
Frukosten var ett slagfält. Ville inte äta, men fick ändå äta en smörgås. Mami dum.
Efter frukost ville de se på tv. Jag sa att det var ok, om de kom och gjorde ordning sig till förskolan när jag sa till dem. De lovade vitt och brett att göra detta. Tji fick Mami. När jag stängde av tv:n lade de sig nästan på den och grät okontrollerat.
Slutligen - tjafs om jackor och skor vid ytterdörren.
Fyra strider före klockan 08.00... Inte så konstigt att man kan vara trött.
När vi kom till förskolan var dock allt frid och fröjd. Jag fick en massa pussar och kramar, och slängkyssar därtill. Varför kunde det inte vara så hemma, 30 minuter tidigare...? :-)
Ja, vilken pärs!
SvaraRaderaOch sedan som bortglömt en stund senare. Men själv är man helt utmattad fortfarande... ;)
Det är skönt att i alla fall de har kort minne när det gäller sådant här, så det bara är en person som behöver vila upp sig. :)
RaderaHaha, jag kan inte annat än skratta - ska det vara så här nu i 5 år? Killen gråter när man ställer bort vattenmuggen, ska byta blöja, ta av/på kläder, gå ut, gå in, torka av efter maten... Hå hå jaha... Det börjar tidigt och sen fortsätter det visst bara...
SvaraRaderaTja... Eller så pågår det till tonåren, ungefär... ;-)
Radera