Nu har jag slagit in de sista paketen till P1. Vår lilla femåring som själv anser att han fyller sex. Eller t o m sju. När han säger så protesterar jag vilt och säger att han inte får växa upp så fort. Då ler han. Kanske jag till och med får en kram.
Herregud ibland slår det mig så hårt. Jag är mamma. Vi är föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar