I alla fall själva ansökan. Vi kom dit vid halv tolv och gick ungefär två timmar senare. *puh* 56 nummer ungefär hade vi före oss när vi kom. Som tur var var pojkarna sysselsatta med varsitt spel, och Mami hade en bok med sig. Dessutom hade vi med ost, kex och frukt. Det gick alltså ingen större nöd på oss.
Det som var mer jobbigt var att jag inte riktigt läst hur en ansökan skulle gå till. Om man har gemensam vårdnad om barnen ska båda föräldrarna skriva på bilagan. Om inte båda föräldrarna dessutom är med hos Polisen så ska den frånvarande förälderns namnteckning vidimeras. Det var här som jag inte riktigt var med i matchen. Som tur var befann sig Maken vid Odenplan och kunde - relativt - lätt ta sig till Rådhuset där vi var.
Nu, 700 kronor fattigare, är vi hemma igen. Pusselbitarna spelar x-box en stund och jag ska vila. Jag mådde inte så bra i förmiddags men sedan dess har jag inte känt av något. Nu mår jag däremot lite sämre igen. Förmodligen beror det på att vi åt pizza till lunch, i alla fall jag och P1. P2 då? Jo, han somnade på den tio minuter långa promenaden och gick inte att väcka. Han åt i o f s en del frukt och kex innan vi var klara hos Polisen.
Åtta arbetsdagar ska det ta. Bra. I god tid till vår resa.
Parentes: På deras födelseort stod det vilket county de var födda i, Republiken Kina och Taiwan inom parentes. Poliskvinnan som hjälpte oss med passen tyckte inte att Taiwan eller Kina skulle stå kvar vid födelseorten, så det togs bort. Nu står det bara vilket county de är födda i. Var det rätt eller fel av oss, tror ni? Och varför borde inte Taiwan stå kvar - inom parentes dessutom? Förlåt en något trött småbarnsförälder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar