Idag fick jag höra det jag inte ville höra. Min mosters man gick bort igår. Jävla cancer! Om man pratar med mig nu får man höra en intressant röst, byggd på a) förkylningen som aldrig vill försvinna (hostade nyss upp en halv lunga känns det som) och b) gråt.
Det har varit en halvjobbig dag annars också. Både P1 och P2 har testat mitt tålamod idag. Det är ju jättebra, det visar att de känner sig trygga. Det känns dock riktigt jobbigt när man är mitt inne i det. I kväll när de skulle sova och vi sa som vi alltid gör att vi älskar dem svarade dock P1 att han älskade mig. Mycket. Där smälte modershjärtat. Han brukar nämligen säga nej när vi säger så.
I morgon blir det lite allmän lek, kanske t o m Bromma Blocks. Sedan ska jag träffa A1 inne i stan och ta en långpromenad. Skönt! Jag ska träffa Maken inne i stan och lämna barnen till honom.
Hej! Lite sen reaktion... men vill beklaga sorgen i familjen. Usch, vilken jäkla sjukdom det är, och så många förluster som beror på just cancer!
SvaraRaderaDet var därefter riktigt fin läsning som följde (tålamod och engagemang ger resultat!?) Har också kollat övriga uppdateringar inkl. bilderna om vad ni har haft för er!
Känns som om det är dags att ses snart. Kramar!
Tack snälla! Jo, fyra stycken bara i vår familj i år. Är riktigt trött på den där skiten nu.
SvaraRadera