Sidor

tisdag 25 oktober 2011

Olika sorters gråt

Kvällen har varit en berg-och-dalbana av sällan skådad sort. När barnen somnat - även ikväll tidigt - tittade vi på Barn till varje pris?. När vi fick se Elidas avsked till Lillsudd grät jag, ja redan innan egentligen eftersom jag redan läst om vad som skulle hända, tidigare på hennes blogg. Så fruktansvärt att behöva uppleva något sådant. Sedan bara jag fortsatte att gråta när jag tänkte på alla förlorade barn jag läst om på bloggar det senaste året. Efter det började jag tänka på de barn som kommit till världen eller är på väg att komma hit, på ett eller annat sätt, det senaste året - tårarna bara fortsatte att komma. Jag har varit sjukt sentimental ikväll.

Under tiden som programmet pågick började jag översätta vår socialsekreterares uppföljningsrapport om P2 (jag tog hans först av någon anledning) och när jag kom till slutet av den och läste vad hon skrev om vad hon tyckte om oss - både som människor och föräldrar - var det klippt igen. Hon har skrivit så fint om oss och jag började gråta.

Tänk att vi har haft sådan otrolig tur. Vi har varandra, Maken och jag, och dessutom har vi världens två mest underbara barn! Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna detta, men jag tror att jag måste ha varit en variant av moder Teresa om jag ska komma i närheten av den karma som förmodligen krävts. :)

I morgon ska farfar komma hit och passa en stund igen. Jag ska på samtalsgruppen och Maken ska vara hemma senast 17.30 eftersom farfar är bortbjuden på kvällen.

Jag måste uppdatera min lösenordsblogg med lite bilder. Jag har inte sett barnen skratta så mycket som idag på länge. Det blir dock senare i veckan, men det är på G!


6 kommentarer:

  1. Härligt med fina ord i uppföljningsrapporten!

    SvaraRadera
  2. Ja, och vad skönt att ha stunder när man känner så, glädje och tacksamhet. :)

    SvaraRadera
  3. Åh, jag satt också och grinade trots att jag visste hur det skulle sluta. Men det är nog inte fel att lätta på trycket ibland. Härligt att snart ha haft pojkarna i ett halvår:)

    SvaraRadera
  4. Det är ofattbart att vi varit föräldrar i ett halvår. :)

    SvaraRadera
  5. Fin läsning av tillvaron just nu! Och tänk att ni har klarat det första halvåret tillsammans. Det måste vara värmande att höra de goda omdömena.

    Ser fram emot en mer utförlig uppdatering... Siktar på fredag då?

    Men jag har visst helt tappat bort "Taiwanbloggen"! Har du skrivit där? Skicka gärna lösen och adress igen, please... Kram.

    SvaraRadera
  6. Jenny: Jo, fredag funkar. Brasklapp för att barnen kanske är lite uppjagade av någon anledning, men annars har vi inte varit på Bromma B på ett tag. Jag har inte skrivit på ett tag, men skickar en ny inbjudan.

    SvaraRadera