Tråkig nyhet.

Jag fick veta nu ikväll av mamma att min moster gått bort. Hon var dålig, så det var ingen överraskning, men det känns ändå konstigt. De sista åren var hon dement och bodde på ett hem och jag har inte träffat henne på åtminstone fyra eller fem år. Jag bestämde mig för att jag skulle minnas henne som hon var och inte som hon blev. Det kan jag i alla fall säga att jag lyckats med. Men kanske är det därför som det känns så tungt precis just nu.

Min älskade moster med den bitska tungan och underbar humor - vi ses någonstans någon gång. Under tiden, vill du vara snäll och leta upp pappa och håll honom sällskap ett tag.