Spöken från förr

Ser att ordet Toblerone börjar komma in i svensk politik igen. Det de två - tydligen helt oberoende av varandra, oj vilken slump det här var nu då - politikerna syftar på i sina båda uttalanden är Tobleroneaffären som slog ut Mona Sahlins chanser att bli Socialdemokraternas partiledare 1995. Jag är ledsen, men är det inte att gripa efter alltför tunna halmstrån när man tar upp något som hände för 15 år sedan?

Självklart förnekar ministrar Odell och Littorin - såväl som övriga representanter från Alliansen - att det skulle vara något överenskommet och lika självklart skriker de rödgröna om att det är ett medvetet drag att slå på den del av den rödgröna gruppen som inte har så bra väljarstöd, alltså Sahlin. Och det är precis som det brukar vara under ett valår. Enda skillnaden är möjligen att det sker ovanligt tidigt, men att båda sidor försöker vinna över sympati (och ännu viktigare: röster) är väl inte en orimlighet. De rödgröna leder i mätningarna och då behöver Alliansen hugga där det finns chans att vinna och då är det logiskt att de går på de svagare länkarna. Typiska händelser i valår.

Retorik är något viktigt och svenska politiker börjar bli bättre och bättre på detta. Jag hade dock kanske hellre sett att de skippat pajkastningsretoriken och istället blivit allmänt bättre talare. Både Sahlin och Reinfeldt säger sig beundra Barack Obamas retorikkonst. Jag önskar bara att de kunde visa upp detta i debatterna istället för pajkastningen och det något onödigt direkta tilltalet... Lena Mellin i Aftonbladet har sin åsikt klar om valkampanjer i Sverige:

Tyvärr, mina vänner. Detta är bara början. Alla svenska val är jämna. Det är strid inpå mållinjen och inga trick lämnas oprövade, inte ens de fula.

Det har redan dykt upp ganska många träffar om man söker på Tobleronepolitik. AB har gjort lite efterforskning och det har växt lavinartat (ännu ett vanligt kvällstidningsord) det senaste dygnet. OK. Nu finns det (minst) en till. :)