Nej...

...inte den bästa dagen i mitt liv, nej. Jobbig dag på nya skolan, missat möte på universitetet, strul med sjukhusbesök, gräl med Maken... You name it. Ljuspunkten har egentligen varit samtal med både syster K och Bror. Skönt att kunna prata av sig lite!

Nu på kvällskvisten har vi båda lugnat ner oss lite och talar vänligt till varandra igen. Jag ska inte heller ha lektion med "the little ones" på ett litet tag ännu, så jag hinner fixa en ny taktik. Vi behöver skapa en ny väg för kommunikation. Ska ut dit i morgon och kan prata med de andra lärarna i klasserna om det. 

Jag vill inte vara negativ, det är inte min stil. Jag vill inte vara den där gnälliga varelsen som bara klagar på dagens ungdom. Men allvarligt talat, är det för mycket begärt att de faktiskt lyssnar på mig?