Underbart att vara hos mamma ett tag, men det är skönt att vara hemma också. Mer om veckan som gått i ett annat inlägg.
Jag har läst ett par böcker, den ena läste jag klart igår och den andra sträckläste jag idag. När jag läser, då
läser jag. Det är också viktigt att böckerna fångar mig, förstås.
I fredags köpte Maken
Hypnotisören, av Lars Kepler. Han sträckläste den på ett dygn. Min man, som gärna läser, men inte oftast inte i ett sträck, satt bara och läste och läste och... ja ni fattar. I lördags förmiddag var han klar med den, när vi var i bilen på väg till vad som kan kallas Västsveriges största bluff - när det gäller loppisar. Mer om denna vid ett annat tillfälle.
I lördags hade vi - eller snarare Mamma och Faster - besök av Fasters kusiner från Göteborg. Dessutom var huset fullt av ett par syskon, syskonbarn och t o m ett syskonbarnbarn. Full rulle, så det blev ingen läsning för mig förrän lördag kväll/natt. Jag kom dock ganska fort in i boken och läste när jag fick tillfälle. Söndagen ägnade vi åt hemresa och jag kan verkligen inte läsa i bilen, blir åksjuk efter fem minuter. När jag kom åt passade jag dock på att läsa ett kapitel eller två. I går kväll när vi kom hem läste jag ganska mycket och i förmiddags var boken slut.
Den är riktigt bra och helt klart en sidvändare. Maken gillar den dock mer än vad jag gjorde. Det är något med den som gör att jag inte är överförtjust. Dock helt klart väl värd att läsa och en klar 4:a får den av mig. Jag tänker inte skriva mer om den än vad man kan läsa på dess baksida:
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.
Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.
Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
Jag är däremot väldigt nyfiken på vem/vilka det är som skrivit boken. Det är en pseudonym och det vimlar av "misstänkta" personer. Senast idag läste jag i Expressen att det skulle vara Martin Melin och Camilla Läckberg. Trailer om boken från Bonniers:
Idag har jag istället läst
Nattfåk av Johan Theorin. Jag hittade den av en slump när jag kollade in bokrean på ICA Maxi i Uddevalla, av alla ställen. Den verkade spännande och jag slog till. Den som fastnade först för den var dock Mamma som genast snodde den från mig. Det slutade med att hon köpte ett nytt ex av den och gav till mig eftersom hon ville läsa ut den.
Jag gillade verkligen denna bok. Det är flera historier i denna bok, men grunden handlar om ett par med två barn som bestämmer sig för att renovera upp en gård på Öland. Det finns väldigt många historier om denna gård och de spökerier som ägde rum där. Bland annat finns det en fyr på området som bara fungerar dagen innan någon dör. När olyckan slår till kommer dessa spökerier att bli mycket viktiga.
Fem fyrar får boken av mig, riktigt bra. Och tänk att jag köpte den när jag inte snabbt nog hittade några
John Ajvide Lindqvist-böcker! Jaja, det blir nästa inköp. Här berättar Johan Theorin själv om boken, hittat på AdLibris hemsida:
Läs även andra bloggares åsikter om Hypnotisören, Lars Kepler, Nattfåk, Johan Theorin
...och idag blir det trädgårdsarbete för hela slanten. Nja, förutom den lilla stund när jag åker till affären och hämtar min nya sötnos då'rå. Nackdelen med detta är att jag måste ha ett nytt mobilnummer, så nu måste jag även kontakta alla i adressboken för att meddela nytt nummer. Jaja, litet pris att betala.
The Wrestler är en mycket bra film, men lite blodig emellanåt. Det är ganska roligt att få se lite bakom klisserna på en wrestling-tävling, hur de gör upp vad man ska göra mot den andre innan matchen startar. Mickey Rourke är mycket bra i huvudrollen, "The Ram", killen som hade sin storhetstid på 80-talet men som fortfarande hankar sig fram, med lite sämre syn, taskigare minne och med hörapparat. Nu ska han ta sig tillbaka till de stora matcherna igen, genom en re-match mot en kille han mötte för 20 år sedan.
Idag har jag istället läst Nattfåk av Johan Theorin. Jag hittade den av en slump när jag kollade in bokrean på ICA Maxi i Uddevalla, av alla ställen. Den verkade spännande och jag slog till. Den som fastnade först för den var dock Mamma som genast snodde den från mig. Det slutade med att hon köpte ett nytt ex av den och gav till mig eftersom hon ville läsa ut den.
n iPhone, men de finns inte med abonnemang på Tele2 och jag gillar Tele2. Billiga är de också. I nödfall kan jag dock tänka mig att betala de 39 kronor/månaden som är grundkostnaden för mitt abonnemang och skaffa ett nytt Telia-nummer. Kruxet då blir att jag även måste ha ett nytt mobilnummer...
När detta händer finns egentligen bara en sak att göra. Svära en liten väl vald harang och sedan gå ner och se vad man spelat in på TV-boxen. Det visade sig att jag spelat in hela säsong 1 av Lie to me nu under våren (jag har skrivit mer om denna serie här, t ex). Under torsdagen och fredagen passade jag på att se klart alla 13 avsnitt - eller snarare de nio-tio som jag inte redan sett. Det är en intressant serie och jag gillar den. Att studera personers mikrouttryck är något jag önskar jag var bättre på. Att människan i snitt ljuger tre gånger under en tiominuterskonversation är fascinerande.
