Onsdag 6/8-2008

Först och främst: Det kommer att vara gratis stand-up under Kulturveckan här i Stockholm, 12-16/8. Yay! Flera saker att se fram emot alltså.

Jag kommer dock att ha trevligt innan dess. På lördag t ex ska vi gå med J&M till Zinkensdamms IP & kollar på Winnerbäck. Det ska bli roligt, jag har inte varit på någon konsert med honom förut. Som grädde på moset är ju Miss Li med och henne gillar vi.

På fredag är det ju 08-dagen. Det som verkar vara roligast denna dag är Niklas Strömstedt i Kungsträdgården och fyrverkeriet som - självklart- pågår åtta minuter och åtta sekunder. Kanske även invigningen av OS där borta i Kina.

Maken tyckte att vi behövde göra något duktigt på semestern också. Min tanke om något duktigt var att se de där Scrubs-boxarna som jag lånade av ex-grannarna för ett år sedan. Men neeeej då. Gårdagen och dagen har vi tillbringat i källaren. Jag har slängt typ sex banankartonger med skräp. Jag visste inte att jag ägde så här mycket skräp. Jag är en hamster. Maken tycker sig dock se att det finns vissa släktdrag när det gäller detta samlande. Min mor är likadan. Det fanns kartonger där nere som inte har packats upp sedan jag lämnade hemstaden. 1995. Och vad som packades ner sen då.

Jag var inte med vid denna flytt eftersom jag redan hade börjat skolan där uppe i norr, men mina föräldrar och andra familjemedlemmar var snälla nog att packa ner allt och komma upp med det i bil till mig. När jag säger allt så menar jag allt. Nu när jag äntligen, 13 år senare, packar upp så har jag hittat gamla sockerbitar som packats ner, en liten bodylotionflaska från något hotell - som var halvtom redan då- och så vidare. Jag sparade även på katter då, för det där halva livstiden sedan* och de sparar jag även nu. Det finns ganska många katter i porslin och i glas här nu också. Inte för att det finns jättemycket plats för dem här nu, men inte en chans att jag slänger dem!

Något jag däremot äntligen har slängt är mina gamla skolpärmar från gymnasiet. Nog för att jag köper helt, fast och fullt att jag fortfarande har mycket att lära av min gamla fröken i svenska och historia i Uddevalla, men nu har jag kastat dem, tillsammans med ganska mycket papper från lärarutbildningen. Det känns lite konstigt att kasta saker, men ändå lite skönt.

Den där lilla rösten i mig som viskar "Du kommer säkert att få användning för det där en vacker dag." skriker i otrolig vånda just nu. jag tror nog att den kommer att överleva, dock. Det här rensandet ärbara en tillfällig fas.

Och i morgon kommer A1 hit. Dubbel-yay!

*Vart tog åren vägen?!