Lördagsnöjen...

Jag tillbringade lördagen tillsammans med J, H1 och H2 eftersom Maken var på ännu en svensexa. Först var vi på Taxinge slott, fikade och såg på när de små badade. Därefter åkte vi och handlade mat, hyrde film och åkte hem.

Film nummer ett för kvällen var Den lilla sjöjungfrun. Förutom att H1 var lite ledsen över att de var så dumma mot Ariel var det ändå uppskattat. Något som slog mig var att det var ett tag sedan den här filmen gjordes (1989), de ser snyggare ut idag. Dock kul att se om den. "Havet är djupt..."

Andra filmen hade ett sjukt långt namn och var lika sjukt lång. The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Den var dock helt OK, jag gillade speciellt Casey Affleck. Brad Pitt var också bra som någon som pendlar mellan normalitet och vansinne med en enkel huvudvridning.

Jag var förbryllad vid ett par tillfällen hur likt upplägget var om man jämför med Gladiator. Det var några klipp som zoomade in sädesfält och händer som drog längs vajande sädesstrån. När filmen var slut och eftertexterna startade förstod jag varför. Ridley Scott hade producerat. Jag trodde inte att han brukade upprepa sig själv.
2 ½ timme senare började vi så se film nummer 2. The Jane Austen Book Club. Både jag & J gillar ju Vita Huset, därför var det var kul att se president Santos (Jimmy Smits) så pass tidigt in i filmen. Jag har läst boken ett par gånger, nu senast för ett par månader sedan, därför hade jag den färskt i minnet. Jag gillade boken och filmen var faktiskt bättre. Jag gillade upplägget: En månad, en Jane Austen-bok. De visade även hur mycket hennes böcker faktiskt kan relateras till dagens problem.

Jag somnade till en eller två gånger under Jesse James-filmen, men höll mig vaken under den sista filmen. Ett gott betyg!