Jag skriver just nu från en mycket temporär arbetsplats. Vi ska - äntligen - fixa klart i arbetsrummet och i cirka en vecka finns min dator, och då även följaktligen jag, i källaren. Maken har förmodligen tänkt något i den stilen att om det blir kallt så vill hon nog inte sitta där så länge.

Tji fick han. Jag har en soffa, kuddar och extra munkjacka. Let's blogg! :)

Jag fick lite förfrågningar utanför bloggformatet varför jag inte skrev om Kallas vinst i helgen, när jag nu skrivit om annan sport. Det beror helt enkelt på att i söndags när hon vann så ar jag inte uppkopplad, och nu är det gamla nyheter.

Jag svor på att jag inte skulle se det. Längdskidor är inte så kul tycker jag, det är roligare med sprint* och skidskytte**. Jag blev då lite såld på konceptet när jag såg att de skulle avsluta med att åka uppför en slalombacke. Eller ska jag skriva gå, för det var ju det de flesta gjorde efter ett tag. Jag var trots detta måttligt intresserad. Det vill säga tills Kalla gick förbi finskan i den där helvetiskt branta backen på slutet. Då stod jag upp och skrek: Det här är inte fysiskt möjligt! Det kan inte finnas några krafter kvar i den lilla tjejen! men det var det ju.

Grattis Charlotte! Du är värd varenda krona (och det blir ju några...)

Jag pratade med träningskompisen M om det i går. Och ja, på det finkänsliga sättet meddelar jag härmed att jag har tränat för första gången på typ två månader. Jag var slut. Jag har träningsvärk idag. Men det är förbannat kul & skönt att sätta igång igen.

*för det går fort.
** för att det händer något mer än att de får istappar i skägget. Ja, jag talar om *dig* Tomas Wassberg!