Jag vaknade i morse och höll på att gå in i väggen. Bokstavligt. Djäklar så yr jag var. Det händer lite då och då att jag blir då där snurrig, men det har inte hänt på ett tag. Idag på jobbet höll jag på att rasa ihop när jag reste mig upp för att hämta kaffe. Inte heller någon av mina finaste ögonblick om man säger så.Träningen idag ställdes in på grund av yrseln. Det kändes inte så bra med balansövningen som är en del av det passet jag brukar gå på. Jag är kass på det i vanliga fall. Tänk då vilken utmaning det skulle vara att försöka sig på det när golvet gungar...
Jag ringde mamma på vägen hem och smågnällde. Hon blir yr emellanåt, så jag antar att det finns i generna. Tydligen har både största-men-minsta-syrran och hennes dotter yrsel till och från. Av alla saker att ärva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar