Smärta. Jag har ett par så otroligt snygga skor. Så fort jag vill boosta upp mitt självförtroende så sträcker jag mig alltid efter mina svarta. Så även i morse. Jag skulle på en jobbintervju och ville verkligen verka kompetent och kapabel, ja en sån där person som alla vill ha som anställd. Dessutom ser det ut som om jag har små fötter och inte 41. Klar bonus.

Det är bara en sak som jag alltid glömmer när jag ska ha snyggskorna på mig. Om jag går i dem längre än ½ dag i taget får jag sjukt ont i trampdynorna under fötterna. I dag gick jag i dem en hel dag. På stan, fönstershoppandes & promenerandes. Hur dum får man lov att vara egentligen?! Det slutade med att jag tog en taxi från stationen och hem. Det är ingen lång sträcka egentligen*, men just då kändes den ungefär som Mount Everest**.

Jag kan även meddela att jag inte kände mig så snygg när jag stapplade till tåget i kväll. Stela ben och sjukt ont i fötterna. M sade att jag såg berusad ut. I wish, då hade jag i alla fall inte känt smärtan i fötterna...

Intervjun då? Jo då. Jag hade fått för mig att det var ett fåtal kallade och att jag verkligen var utvald. Det visade sig att det var mellan 20-30 personer där samtidigt på en gruppintervju. Sammanlagt skulle de kalla ungefär 200 pers för en första utgallring. Speciell, jag? Tjena. Det var dock intressant. Vi får se om jag kommer ett steg till. Det skulle vara typ två eller tre intervjuer innan ungefär 16 lärare är anställda. Jag vet ju att jag är så bra, men frågan är om det visade sig i gruppdiskussionen i eftermiddags.

* 10 min kanske
** Minst. Överdriver, jag? Aldrig.