Så där. Showen i går. Den person som har läst något på den här sidan har förmodligen märkt att jag gillar Orup. Hell, när första och andra skivan kom ut så tyckte jag att han var the bomb. Jag har sett honom live några gånger under årens lopp och jag har alltid gillat honom. OK, den där idén om att vi skulle gifta oss försvann nån gång efter 1989, när jag upptäckte att det fanns andra killar runt omkring. Sådana som man faktiskt hade en chans på. Han är dock alltid en sån där säker punkt som jag alltid kommer tillbaka till. Till Makens absoluta förtret. *ler*

Det slog mig när jag gick från Chinateatern igår att den första killen jag var intresserad av när jag började gymnasiet var en kille som gick i vår klass i kanske tre månader. Den största tjusningen med honom? Han var grymt lik Orup. Tyvärr försvann han från min radar innan någon chans gavs att flirta upp honom. Shame. Det var nog min bästa chans. *

Men nu tillbaka till föreställningen. Det största besvikelsen jag känner är absolut inte över låtarna, eller deras respektive framträdanden. Nej, det är över publiken. Medelåldern var ganska hög, något jag inte riktigt väntat mig. Sedan var det inte helt lyckat, enligt mig, att ha showen på ett ställe där man bara kan sitta och titta. Till stor del är storheten med Orups låtar att man vill dansa när man hör dem. Att då bara sitta och eventuellt, om man är vågad, sitta och klappa takten mot benet är inte riktigt samma sak. Jag vet, jag hade kunnat ta initiativet, ställa mig upp och dansa loss. Har vi träffats? Jag dansar inte först. Inte min stil. Jag går gärna och dansar, men inte först.

Bästa låten? Från Djursholm till Danvikstull. Det sämsta med showen? Det fanns inget sämst, men det var synd att han inte sjöng mer från den första skivan. Det hade också varit kul att höra något från tidigare eskapader, som t ex Kom och ta mig med Intermezzo, eller nåt.

Slutsats då? Helt klart värt att se. Jag kan tänka mig att gå och se dem i höst igen. Fast då vill jag sitt längre fram, förmodligen på parkett. Och ha med mig kameran...

*...att hångla upp någon som såg ut som min första idol. Undrar hur mysko det skulle vara?

Bild 2 & 3 är hämtade från www. pressbild.com. Bild 1 har jag inte en aning om vem som tagit, men snygg är den!