Jag såg en kille på pendeltåget som såg ut precis som min första riktiga förälskelse. Gymnasiet. Samhälls. Liten stad. Tänk att komma tillbaka till den tiden. Om man tycker att jag är mesig nu...
Sir Väs, om du bara visste hur kär jag var i dig. Men det kanske du visste, jag bar mitt hjärta mycket öppet på den tiden. Den ende blonde killen som jag någonsin fastnat för. He's one of a kind.
Visst, jag har det bra nu. Bättre än bäst faktiskt. Men att en snabb glimt av någon som man tror att man känner igen kan fånga en så fullkomligt...
Klart att det inte var han, förresten. Han lyckades stå i en knepig vinkel, samtidigt som jag hade solen i ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar