Jobbig vecka

I onsdags eftermiddag skulle jag ju egentligen åka hem till föräldrarna med tåg. Det blev dock inte så. När jag kom hem i tisdags från jobbet ringde jag min syster, K. Hon berättade att pappa blivit sämre och frågade om jag kunde boka om min biljett till onsdags förmiddag istället. Jag pratade med Maken om det (pratade och pratade, han pratade och jag grät) och vi kom fram till att vi skulle bila ner istället. Sagt och gjort. Jag bokade av biljetterna (som inte var tillåtet, och jag fick inte tillbaka några pengar - Tack SJ!) och sedan åkte vi iväg.

Vid 01.30 var vi framme vid äldreboendet där pappa bodde. Jag satt och vakade hela natten med mamma, min syster, I, och hennes man. Jag skickade hem Maken vid 04-tiden p g a att han inte kunde sova i en stol som vi andra. Pappa var inte vid medvetande.

I onsdags satt vi också i hans rum. I åkte hem, men istället fanns K, min andra svåger och min bror, JC där. Mamma satt självklart också där. MIn faster hade också kommit tillsammans med Maken. JC "tvingade" hem mig till sig för att vi skulle äta frukost och jag skulle kunna titta till min jobbmail (jag stack ju ganska plötsligt). Sedan åkte vi upp till pappa igen. Vi satt där till 16-tiden kanske. Allt är ganska blurrigt eftersom jag då inte sovit på 1½ dygn. Vi åkte hem till mamma. Sedan på kvällen skulle mamma och K vaka, tillsammans med I.

Mamma ringde vid 21-tiden och berättade att pappa vaknat till och hade ögonen öppna. Dessutom berättade hon att K var på väg hem för att hämta mammas mediciner som hon ännu en gång glömt hemma... K kom och hämtade medicinerna och vi gick och lade oss vid 22-22.30.

Strax efter klockan 23 ringde I. Pappa somnade in strax innan. Han hade följt min syster K med ögonen, tagit två djupa andetag och somnade in. Jag, Maken och min faster åkte upp genast. Där fanns vi då alla samlade och tog avsked av pappa. Det kändes helt overkligt. Min första tanke var att det där inte var min pappa. Min pappa är stor, stark och (hyfsat) ung. Det är den bilden jag kommer att spara av honom.

Pappa, även om allt du gjorde inte var det jag skulle ha velat att du gjort, så var och är du min pappa och min hjälte. Jag saknar dig mycket. Du fattas mig.